I glaset: Sine Qua Non ¨Male¨- Syrah - Kalifornien - USA - 2013

Färgen är extremt mörk och djup. I näsan känner man värme med inslag av choklad, enbär, blåbär och fat. Smaken är oerhört fyllig och tanninerna dansar runt på tänderna. Vinet är alldeles för ungt och smakerna är fortfarande instängda men man anar toner av mörka bär, fat och en promenad i en torr barrskog, med korgen fylld av Karl-Johan svamp?! Ett freak vin som kräver några år till i flaskan. Men jag skulle gärna vilja ha en risotto med Karl-Johan svamp, friterad svartkål och grillad ryggbiff.

Sine Qua Non började som det ultimata garagevineriet, i ett plåtskjul i Ventura. Själv kallade han det för sitt Garage d’Or.
Elaine och Manfred Krankl gör alla sina etiketter själva och namnger alla flaskor med ett för året unikt namn. När man frågar honom varför, så svarar han helt enkelt att det beror på att han vill ha roligt.
Han ger varje vin unika namn som: Midnight Oil, Just for the Love of it, Raven, On Your Toes m.m.
På hans etiketter kan man läsa finstilt som: He made just enough wines to be dangerous. Eller: The truth is in the bottle.  Sen buteljerar han vinerna i olika flaskformer varje år.
När man pratar med Manfred om hög alkoholhalt i viner så säger han: ”Varför låta steken ligga kvar på grillen bara för att den kan det?” Manfred föredrar kalla vingårdar där han kan plocka sent för fenolisk mognad med syran bibehållen. Manfred vildjäser alla sina viner. Han tycker den långsamma och naturliga jäsningen ger ett bättre slutresultat. Eftersom han tidigare ägde ett av USA’s största bagerier så jämför han gärna med hur man gör bröd där man bör behandla produkten långsamt. Deras nya vingård, Third Twin, ligger i Santa Ynez Valley, i närheten av White Hawk som de har köpt druvor från ända sedan de startade Sine Qua Non. Dessutom så ligger deras vingård Eleven Confessions här nere.
Manfred har slutat att göra pinot noir. Anledningen är att han vill fokusera på Rhônedruvorna.
Den förmodligen enskilt största hemligheten till att Sine Qua Non gör så bra viner är att de rigoröst sorterar druva för druva och förkastar allt utom perfekta druvor. Manfred säger själv i all sin blygsamhet att många skulle kunna göra bra viner av de druvor han kastar.
Sine Qua Nons viner brukar dela kritikerna. En del tycker att hans viner är för koncentrerade, en del inte tillräckligt och en del helt enkelt att de är fantastiska. Sine Qua Nons viner är inte gjorda för att vara ”perfekta”. De har inte någon matematiskt precis förklaring. Det bästa Manfred vet är att vara ensam i vineriet, vandra omkring och fundera, kanske prova några fat och föreställa sig hur de färdiga vinerna skall komponeras ihop.
www.divine.se